Vi behöver inte göra det så svårt

Häromdagen var jag på en branschmässa där jag träffade en kvinna som är delägare i ett stort multinationellt företag. Vi hade en intressant diskussion kring vår bransch framtid och annat som rör det direkta arbetet.

Efter ett tag flöt vi in på ett mer politiskt samtal, faktiskt på hennes initiativ. Personligen försöker jag hålla politiken utanför arbetet, men i detta fall var det hon som tog upp ämnet och jag var inte sen att hänga på även om jag försökte tona ner mig litegrann för att inte riskera att bli utslängd från mässan.

Samtalet kretsade kring EU i allmänhet och EMU och euron i synnerhet. Jag förklarade att jag var emot ett svenskt inträde i EMU, något som den framgångsrika affärskvinnan ställde sig helt frågande till. Jag presenterade mina argument; att jag var för nationellt självbestämmande och varje folks rätt att styra över sin framtid. Hon höll med mig i sak, men kom med exakt den invändning jag hade väntat mig från en person i hennes position:

"För mig spelar det ingen roll. Det som är bra för min business är bra för mig."

Egentligen reagerade jag inte på det här uttalandet, eftersom det var så väntat. Som en del av det moderna samhället så är det självklart att hon ställer upp på de regler som satts upp av makten. Hon förstod mina argument och höll med om att det optimala vore att varje folk hade rätt till ett eget land där de också hade fullständig suveränitet - även ekonomisk. Men för henne personligen så är det ju inte det optimala, eftersom hon kunde tjäna ekonomiskt på den moderna utvecklingen, och ännu mer på ett utvidgat EMU-samarbete.

När jag rest runt Europa i affärer så är detta den vanligaste inställningen jag mött. Ofta har affärsmän och kvinnor tagit upp den demografiska och ekonomiska situationen, och dessa har hållit med mig i min nationalistiska inställning i invandrarfrågan. Men när man väl kommit till kritan har de tvärvänt, då deras högsta prioritet är deras företag och i förlängningen deras materiella status.

Som nationalister är detta viktigt att förstå. Vi måste förstå hur den moderna människan fungerar - eller inte fungerar för den delen. Uppvuxna och uppfostrade i en västvärld där valet stått mellan olika materialistiska ideologier är det självklart att de har en materialistisk utgångspunkt. Nationella kärnvärden som familj, folk och fosterjord har svårt att tränga igenom den moderna människans jakt på materiell status och liberalt självförverkligande.

Men vad betyder detta? Ska vi helt sluta tala om de saker vi brinner för, och istället ge oss in i den moderna leken och locka med materialism som de andra? Självklart inte! Men däremot bör vi lära oss vad som faktiskt är viktigt för den vanliga människan som inte är speciellt intresserad av politik. Saker som rasligt bevarande är så oerhört stort och svårt begrepp för den som egentligen bara bryr sig om bröd och skådespel, medan saker som vid första anblick kan verka mer konkreta är betydligt enklare att ta sig åt. Att förstå vidden av vårt folks förintelse är inget man kan kräva av varje person, men däremot kan man anta att alla förstår att de har råd med mer modern förnöjelse ifall de får ut mer av sin lön.

Svaret måste vara att vi talar om de vardagliga ting som alla kan förstå, samtidigt som vi fortsätter kämpa för de frågor som är fundamenten i nationalismen. Vi får inte rädas samtalet kring sådant som kan verka trivialt när vi kämpar för överlevnad, vi bör snarare välkomna dessa diskussioner. Även de mest enkla saker kan nämligen bindas till något mycket större. Vi vet att brottsligheten kommer sjunka drastiskt i ett samhälle som bygger på folkgemenskap. Vi vet att vi av samma anledning kommer minska skattefusk och kunna ge ökad vård och omsorg för alla medlemmar av vårt folk.

Folkgemenskapen är inte svaret på allt, men på det mesta. Och folkgemenskapens politiska svar är nationalismen.

Vi behöver inte göra det så svårt.

Dan Eriksson