Misslyckandet Sverigedemokraterna

Då var valet till Europaparlamentet 2009 över, och vi kanske slipper höra de etablerade partiernas floskler i TV, radio och tidningar lika intensivt de närmaste månaderna. Som bekant drar det ju snart ihop sig till valrörelse igen, och då lär vi få höra samma ständiga tjat från minst sju partier som tycker exakt likadant om allt som faktiskt har någon betydelse, men har en del olika synpunkter på skattesatserna.

Det här valet var också det som skulle visa att det högerpopulistiska partiet Sverigedemokraterna tagit så många steg framåt genom sin ”nya” politik. Det var nu det skulle visas att det var på dem som alla nationalister skulle rösta, eftersom de åtminstone skulle kunna komma in och ”påverka”. Som vi nu vet så fick inte Sverigedemokraterna något mandat i Europaparlamentet, och ska vi vara ärliga så var man inte ens riktigt nära. Man tredubblade visserligen sina röster från EP-valet 2004, men ökade bara med dryga 0,3 procentenheter från Riksdagsvalet 2006. Och detta trots att EP-valet har ett mycket lägre röstdeltagande generellt, och att Sverigedemokratiska väljare bör vara mer lojala än de stora partiernas.

Argumentet om att nationalister ska rösta på Sverigedemokraterna eftersom de är de enda som kan ”påverka” faller alltså platt. En röst på Sverigedemokraterna var minst lika ”bortkastad” som en röst på t ex Nationaldemokraterna. Med en stor skillnad – om 1% istället hade röstat på Nationaldemokraterna så hade de fått sina valsedlar upptryckta och utplacerade nästa EP-val, och därmed fått en helt annan möjlighet att påverka i framtiden. Så, med facit i hand var det rösten på Sverigedemokraterna som var den mest bortkastade, om man bara ville hjälpa partier utanför Europaparlamentet att påverka.

Sverigedemokraterna har anpassat sin politik till den nuvarande makten något oerhört det senaste decenniet, där man sparkat ut kritiska röster och ägnat sig mer åt vurmande för staten Israel, judars situation i Europa och marknadsliberalism än kamp för svensk etnisk överlevnad. Man har till och med gått så långt att man sållat sig till maktens påståenden om att det inte finns några etniska svenskar, utan att alla kan bli svenskar bara de lär sig språket och tar till sig av kulturen. Många är de nationalister som verkar tro att det är ett ”spel för galleriet” och att man endast arbetar på detta sätt för att kunna komma åt makten. Huruvida detta är sant eller inte är en annan historia, och jag har absolut mina tvivel, men vi kan nu konstatera att taktiken inte har hjälpt.

Om vi ser på andra länder så har t ex British National Party (BNP) tagit två platser i Europaparlamentet. BNP är inte något perfekt parti, och har även de tillrättalagt sina åsikter något, men långt ifrån på samma sätt som Sverigedemokraterna. Ändå har detta parti lyckats gå framåt. Om vi flyttar våra ögon till Tyskland så ställde inte NPD upp i EP-valet, men istället i flera lokalval runt om i landet och där skördade man stora framgångar, och detta med ett parti som inte alls kompromissat med sina åsikter mer än vad åsiktslagarna kräver.

Av detta kan vi konstatera att det med största sannolikhet inte är Sverigedemokraternas anpassning till makten som gjort att de rönt en del mindre framgångar, utan snarare deras varumärke. Sverigedemokraternas väljare skiter i om de står och viftar med Israelflaggor eller kramar afrikaner som äter köttbullar, eftersom de tror att Sverigedemokraterna kan få ett slut på det multikultieländet som väljarna upplever i vardagen. För det är just det varumärket som Sverigedemokraterna idag besitter, det som mångkulturens motståndare, detta trots att deras politik förändrats kraftigt de senaste tio åren. Det är precis detta varumärke som NPD besitter i Tyskland och BNP besitter i England, och det är på detta varumärke som partierna skördat sin framgång när mångkulturen blivit allt för påträngande.


Genom att fortsätta argumentera för att man ska rösta på Sverigedemokraterna, eftersom de har en chans att påverka, så hjälper man dem att behålla detta varumärke. Om istället alla goda krafter väljer att stödja ett riktigt nationalistiskt alternativ, i mitt fall Nationaldemokraterna, så hjälper vi till att föra över detta varumärke på ett parti som faktiskt står för en politik som ämnar att säkra vårt folks existens och välmående på den här planeten.

För det är faktiskt så krasst att ett parti som Sverigedemokraterna, som helt saknar en ideologisk grund utan enbart bottnar i ett missnöje med integrationspolitiken, aldrig kommer att kunna bli ett alternativ till makten. De kommer att förbli ett parti för missnöjda svenskar, men de kommer aldrig att bli ett alternativ. Och ett fullständigt alternativ är just vad vi behöver, inte några platser i Riksdagen där en handfull reformister kan sitta och lägga
motioner som försenar vårt folks utplånande med några år.

Dan Eriksson