Svart får inom journalistkåren; Marie-Louise Karlsson-Bernfalk

Det finns hederliga och ohederliga journalister. De hederliga kan utföra ett professionellt jobb utan att vinkla, mörka och ljuga. De hederliga följer pressens spelregler och framför allt den lagstiftning som berör deras verksamhet. Deras självaktning avhåller dem också från att dras med i den oprofessionella vargflocksmentalitet som kolleger med låg självaktning känner gemenskap hos, när de kollektivt och blodtörstigt angriper ett utsett offer och njuter av bytets nederlag och lidande. De hederliga journalisterna avslöjar aldrig en uppgiftslämnare som lovats anonymitet. Yrkeshedern gör att journalisten hellre tar ett fängelsestraff än sviker källan.

Motsatsen, journalister som saknar talang och moral och därför nedlåter sig till ohederligheter för att uppmärksammas, har gett hela yrkeskåren ett dåligt rykte. Ett fåtal av dessa felrekryteringar kan gå så långt att de bryter mot grundlagens tryckfrihetsförordning för att hävda sig. En av dessa svarta får inom journalistkåren är redaktionschef och ansvarig utgivare på tidningen Norra Skåne. Trots personalens och journalistfackets ihärdiga protester så anställdes hon för drygt tre år sedan och de värsta farhågor har infriats; tidningen har blivit sämre och sämre, upplagan har rasat, 30-40 anställda har avskedats och hon själv är åtalad av Justitiekanslern för brott mot tystnadsplikten enligt 3 kap. 3 och 5 § i tryckfrihetsförordningen. Hon uppger officiellt, bl. a som redaktionschef och ansvarig utgivare, att hon heter Mimmi Karlsson-Bernfalk, men någon sådan person existerar inte. Hennes förnamn är Marie-Louise. Varför hon uppträder under falsk namn vet jag inte. Kanske hon vill ha en täckmantel för att försöka undgå att stå till svars inför människor hon skadat genom sin publicistverksamhet? Eller finns det annat att dölja?

Tyvärr råkade jag ut för Marie-Louise Karlsson-Bernfalk för precis ett år sedan. Innan jag utsattes för hennes lågvattenjournalistik hade jag sedan några år levt ett anonymt lugnt liv och tänkte fortsätta denna livsstil som blivande pensionär. Detta satte hon emellertid stopp för. I stället blev jag uthängd och exponerad som en avskräckande person inför 50 000 kommuninvånare via Norra Skånes löpsedlar, första sidan, ledarsidan samt en krönika. Mitt porträtt, namn och var jag bor angavs så att ingen kommuninvånare ska vara okunnig om detta. Trots att Norra Skåne garanterat mig meddelarskydd/anonymitet!

Varför denna enorma publicitet, i strid mot grundlagen? Hade jag begått ett brott? Nej, tvärt om. Anledningen till exponeringen och demoniseringen av mig var mina politiska åsikter. Enligt Marie-Louise Karlsson-Bernfalk motiverade min tidigare politiska roll och syn på massinvandringen att hon kunde svika anonymitetslöftet och bryta mot grundlagens tryckfrihetsförordning. När jag dagen efter publiceringen ringde upp henne och påtalade att hon brutit mot det skydd journalisternas etiska regler och lagen ger oss medborgare, fick jag till svar att detta skydd inte gäller för sådana som mig.

Det handlar alltså om en redaktionschef och ansvarig utgivare med en människosyn som innebär att vissa medborgare inte bör skyddas av grundlagen, utan i stället ska vara lovligt byte. När denna människosyn praktiseras medvetet av en tidningschef så är hon en farlig fiende till demokratin.

Demokratins grundval är att alla medborgare är likvärdiga och har samma rättsskydd och förpliktelser. Oavsett deras åsikter om Sveriges invandringspolitik.

Nils-Eric Hennix