info-14 möter Stephan Günther - tillfälligt fri politisk fånge

I nästan precis fyra månader har våra kamrater Stephan Günther och Flemming Christiansen suttit fängslade i Danmark i väntan på att bli utvisade till Tyskland. De båda misstänks varit delaktiga i utgivning eller distribution av så kallad frihetsrock som den tyska staten har starka lagar mot.

Nyligen nåddes vi på redaktionen av en glädjande nyhet, nämligen att Stephan och Flemming blivit tillfälligt släppta över jul och nyår, för att de ska kunna fira jul med sina familjer och ordna med personliga angelägenheter. De måste dock anmäla sig till myndigheterna varannan dag och ska med största sannolikhet tillbaka innanför murarna om ett par veckor.

Jag når min goda vän Stephan mitt i stressen kring allt som måste ordnas och allt som måste passas på att göras de här få dagarna han har i frihet. Han har mycket att göra men tar sig ändå tid att berätta lite om hur han har det och hur det går för honom och Flemming, för att uppdatera mig och info-14:s läsare.

-Du kan nog föreställa dig hur det är att arresteras utan förestående varning. Hela ens liv vänds upp och ner och man förlorar kontakten med alla man känner. Särskilt som att polisen har tagit ALLT, datorer, adressböcker, mobiltelefoner, USB-stickor, CD-rom skivor... Man vet inte vem som betalar hyran för ens lägenhet, ens räkningar, man förlorar jobbet för att polisen varit där och sökt igenom ens skåp. De ger en bara lite information om själva fallet och man vet inte ens vilka andra av ens kamrater som är involverade.

Jag gnäller inte om det, för jag vet att det är sånt som händer i en politisk kamp som vår, men det är ändå bra att upplysa unga kamrater och andra som inte har erfarenhet av sådana situationer, genom att berätta om det. Ha inte viktig information i mobiltelefonen till exempel, för polisen tar den alltid, ha viktiga anteckningar på papper i plånboken istället, som till exempel telefonnummer till en bra advokat, nummer och adresser till vänner och familj osv. Det är också bra att ha en överenskommelse med någon kamrat att om den ena råkar ut för något ser den andra till att du får tillgång till viktiga saker som kläder, pengar med mera, som har nycklar till din lägenhet. Man undviker så mycket problem, tro mig, jag talar från erfarenhet! Har man en kamratgrupp eller nätverk kan det också vara en god idé att ha informationsmöten och liknande om hur man bäst förhåller sig till polisen, vad man har för rättigheter vid till exempel en razzia eller ett gripande, lagar och regler kring politisk aktivitet och så vidare.

Det danska fängelset är en helt annan värld, med sina egna lagar och regler. Det är ett hierarkiskt system där bara respekt och rädsla räknas. De som är högst i hierarkin är de som har kopplingar till olika maffiagrupper, har mycket kontakter, kan fixa droger eller de som bara är väldigt våldsamma. Det märkligaste i mitt fängelse var att en av grupperna som stod lägst i rang var en grupp med judar, men med tanke på att det är mycket muslimer i toppen så kanske det inte är så konstigt. Det var mycket slagsmål, ofta invandrargäng mot MC-gäng, men också om saker som att någon missbrukare inte hade betalt för sina droger i tid, eller att han betett sig illa.. Som jag sa i min förra intervju med info-14 så har jag pratat mycket med andra intagna om situationen i deras länder och de har berättat sina historier. Jag har aldrig hemlighållit vad jag är där för och jag tror att nästan alla där inne förstod att vi tvingas att driva en politisk kamp, eftersom de förstod att det är något väldigt fel med västvärlden som den ser ut, särskilt när det kommer till yttrandefrihet.

Jag har fått läsa tidningar och titta på TV, jag har lånat böcker från fängelsebiblioteket och jag tränar en del. Men det bästa har varit att få brev från mina vänner. Jag har fått kopior av nyhetsartiklar om vårt fall och blivit välinformerad om vad som händer på utsidan.

Stephan och Flemings fall har tagit många turer genom den danska rättsapparaten. I djungeln av överklaganden, instanser och domslut är ingenting helt klart och Stephan vet inte ens när det är meningen att de ska återvända. Om ett par veckor ska den näst högsta instansen besluta om ifall Stephan och Flemming ska få ta upp sitt mål i den högsta instansen eller om de ska skickas till Tyskland direkt, men än så länge kan vad som helst hända.


Stephan håller tal i Salem 2007.

-Fallet tar lång tid eftersom vi måste gå igenom hela rättsapparaten och hela det juridiska systemet. Först var det häktningsbeslut, sen utlämningsbeslut, och det har varit i Byrätten och nu snart ska det vara i Landsrätten. Vi har hittills förlorat i alla instanser men ju högre upp fallet kommer desto mer ökar våra chanser eftersom domarna måste titta mycket mer noggrant på vad lagen säger och kan inte ta så mycket hänsyn till sina egna personliga åsikter. De måste helt enkelt vara mer professionella högre upp. Men oavsett vad så är vårt fall trots allt ett politiskt fall och tyska BKA (Bundeskriminalamt, översatt Rikspolismyndigheten) kommer göra allt de kan för att få oss till Tyskland och sätta dit oss – med ett så hårt straff som möjligt!

Vi på info-14 önskar naturligtvis Stephan och Flemming all lycka i denna trassliga situation, och lovar att återkomma med uppdateringar om vad som händer i fallet.

Maria Persson