Aftonbladet och det fria ordet

Idag gick över 100 svenska tidningar ut i en gemensam kampanj för att uppmärksamma vad de kallar politiska inskränkningar på tryckfriheten. Det handlar om en Sifoundersökning som gjorts bland riksdagsledarmöter, där en majoritet av de tillfrågade politikerna hade synpunkter på den rådande Tryckfrihetsförordningen.

Tidningarna, alla de större medlemmarna av branschorganisationen Tidningsutgivarna, publicerade alla samma annons. En vit förstasida med texten ”Den här tidningen är ej godkänd av staten”. En aning drastisk åtgärd kan tyckas, särskilt då de flesta av de aktuella tidningarna sitter så högt upp i maktens knä att de inte stått på egna ben sedan Hedenhös tid.

Aftonbladet – det fria ordets väktare?
Bland de aktuella tidningarna återfinns självfallet Aftonbladet som passar på att slå sig för bröstet och förklarar att riksdagsledamöternas synpunkter, som bland annat rörde begränsandet av medlarfriheten för poliser och ett lagförbud mot sexistisk reklam, innebär ett övertramp i Tryckfrihetsförordningen och en inskränkning av det fria ordet.

Aftonbladets vurmande för yttrandefrihet och det så kallade fria ordet ter sig väldigt lustigt med deras historia av lögner och systematiska förtalsprocesser mot oliktänkande i åtanke, särskilt när det gäller nationalister.

För att ta ett färskt fall som exempel. För en vecka sedan kunde info14.com som enda svenska media, exponera den ungdomsledare som häktats misstänkt för våldtäkt mot barn i Västerås. Den misstänkte pedofilen, Dick Hedberg, hängdes ut med namn och bild sedan polisen befarat att mannen förgripit sig på ytterligare barn på orten.

Publiceringar av denna typ orsakar i vanlig ordning uppståndelse i mediebruset och i bloggsfären sprids snabbt informationen från inlägg till inlägg. Så också genom Aftonbladet egen bloggtjänst, där tidningens läsare får registrera sina egna bloggar.

Tystar bloggare
Här tog det dock snabbt stopp för det fria ordet. I samma stund som informationen nådde Aftonbladets egna domäner åkte de stora orden om yttrandefrihet ut genom fönstret. Inläggen raderades från bloggarnas hemsidor med hänvisningen att man inte får hänga ut personer som ännu inte dömts. Eller ja, såvida man inte heter Aftonbladet, det vill säga. Inte heller länkarna tillbaka till info14.com fick stå kvar, tyckte Aftonbladet, och tog bort alla spår av det fria ordet från sina läsares bloggar.

Så när Aftonbladets chefredaktör Jan Helin skriver i sitt upprop för det fria ordet hur ”Bloggvärlden fortfarande är beroende av journalistik som utgångspunkt”, menar han förbehållslöst Aftonbladets journalistik, eller någon annan av de regimvänliga publikationer som skrivit under på Tidningsutgivarnas tandlösa upprop.

Ville köpa material av info-14
Det hela tog dock ytterligare en vändning när Aftonbladets Marco Gustafsson hörde av sig några dagar efter att vi publicerat vår artikel om Dick Hedberg. Aftonbladets rapportering i fallet hade hittills varit minst sagt bristfällig och pressade av att deras läsare uppenbarligen väljer alternativa medier ville Gustafsson helt enkelt köpa loss delar av vårt material för Aftonbladets räkning.

Tydligen dög materialet att köpa och återpublicera i sin egen tidning, men inte att låta sina läsare hitta och ta del av själva. Aftonbladets arbetsmetoder är under all kritik. Samtidigt som man slår sig för bröstet och kallar sig en väktare av det fria ordet, censurerar och kontrollerar man nyhetsflödet åt sina läsare. För Aftonbladet är det fria ordet bara fritt när det kommer från Aftonbladet.

Redaktionen