Patrioter inför rätta – justitiemord fruktas

Torsdagen den 18 oktober inleddes rättegången mot de två patrioter som sedan början av september suttit häktade, misstänkta för försök till mord respektive medhjälp till försök till mord. Den första september attackerades Svenska motståndsrörelsen av antagonister i samband med en tidningsförsäljning. De kraftigt numerärt underlägsna patrioterna jagade bort de angripande antagonisterna, vilka flydde med benen på ryggen. Kvar lämnade man dock sin ”kamrat” Johan Olsson, som under bråket blev knivhuggen i nacken. Knivhugget resulterade i gripandet av, och sedermera även rättegången mot, de två ovan nämnda patrioterna.

Efter att ha läst igenom förundersökningen, samt deltagit och lyssnat på åklagarens bevisframställan i rättegången, ter sig åtalet väldigt tunt. SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) har varken funnit blod eller fingeravtryck som kopplar den åtalade för knivhugget till det aktuella vapnet. I brist på teknisk bevisning har åklagaren baserat sitt mål på vittnesuppgifter från två vittnesmål, varav ett är av större vikt, avlagt av vittnet och Örebroaren Kaj Östlund. Kaj visade tydligt under rättegången vad han tycker om patrioter, genom att häva ur sig en del mindre begåvade påståenden. Han visade även upp ett aggressivt och okontrollerat uppträdande när han vid ett flertal tillfällen vägrade svara på advokaternas frågor, samt bemötte en del frågor med mycket otrevliga svar.

Johan Olsson. Antifascist eller inte?

Johan Olsson

Målsägande i fallet, Johan Olsson hade under hela rättegången svårt att förklara varför han befann sig på Slussen dagen för knivhuggningen. I det inledande förhöret med åklagaren hävdade Johan bestämt att han inte tillhör, eller någonsin har tillhört någon antifascistisk gruppering. Det enda medlemskap Johan har är i Amnesty. För att styrka detta påstående hänvisar Johan Olssons juridiska ombud till AFAs hemsida, där man uttalar sig om att Johan Olsson inte tillhör AFA. Lägligt nog glömde man då att berätta att AFA kort efter händelsen på sin hemsida skrivit att knivhuggningen rörde en ”kamrat”. Det är således troligt att målsäganden har konkreta kopplingar till AFA. Målsäganden hävdar också att han endast befann sig i stan denna dag för att möta upp några kompisar och sedan åka ut till Farsta för att besöka en svenskfientlig konsert arrangerad av Ung vänster. I förhör som finns i förundersökningen har Johan Olsson däremot berättat att han minsann är organiserad antifascist samt att han hade samlats med sina vänner vid Medborgarplatsen i Stockholm för att attackera ”Svenska motståndsrörelsens bokbord”.

Vidare förklarar Johan Olsson omständigheterna kring den smått konstiga resa som fört honom till platsen för knivhugget denna dag. Enligt Johan skulle han och hans kompisar mötas vid Medborgarplatsen för att sedan ta sig ut till Farsta. Vid deras samlingsplats ska det ha dykt upp antifascister som velat attackera Svenska motståndsrörelsens aktiviteter denna dag. Johan hade inte för avsikt att delta i detta. När den pågående tidningsförsäljningen sedermera förflyttades från Medborgarplatsen till Slussen, ska Johan Olsson, enligt berättelsen i rättegången, ha flyttat sig med gruppen ovetande om vad som skulle hända.

Johan Olsson har alltså enligt berättelsen i rättegången följt med gruppen med antifascister mot sin vilja, och därefter deltagit i en attack mot tidningsförsäljningen, även detta mot sin vilja. Detta i stark kontrast till de vittnesmål han tidigare har lämnat.

”Dom har inte visat någon solidaritet med mig”
Samtidigt som Johan Olsson förnekade allt samröre med AFA betonade han starkt hur besviken han är över deras bristande stöd. Deras prat om solidaritet var för Johan tomma ord då de inte visat honom någon som helst solidaritet. Ett uttalande som är föga förvånande för oss patrioter när det gäller bokstavskombinationer som AFA och RF. Det är inte första gången som dessa grupperingar väljer att lämna sina ”kamrater” efter konfrontationer och sedan visa ett ickebefintligt stöd vid eventuella rättegångar.

Substanslösa vittnesmål
Åklagarens huvudvittne till händelsen vid Slussen, Kaj Östlund, påstod sig vara före detta yrkesmilitär med fotografiskt minne, något som senare skulle visa sig vara ett ytterst selektivt fotografiskt minne.

I förundersökningen har Kaj Östlund med stor säkerhet beskrivit de misstänkta gärningsmännen. Han har även med hjälp av sin mobilkamera kunnat dokumentera händelseförloppet vid tillfället för knivhuggningen. Östlund berättar att han befann sig vid Slussen för att besöka en kund (vi förutsätter att det var en yrkesmässig sådan). När han steg av bussen ska han ha bevittnat det tillfälle i tumultet då den antifascistiska pöbeln flyr från platsen. Östlund säger sig då ha sett en person som utdelat två knivhugg mot nacken på en flyende person. Östlund, som då är placerad på andra sidan gatan vid McDonalds, ser även att offret blöder kraftigt från nacken. I samband med detta vittnar Östlund om att ytterligare en person är inblandad. Han ska ha hetsat den som utförde huggen genom att skrika: ”Stick svinet”. Östlund säger sig, på grund av sitt fotografiska minne, med all säkerhet kunna peka ut förövarna, deras signalement samt hur många gånger antifascisten höggs och vad medhjälparen skrek.

Kaj Östlunds vittnesmål börjar vid det här laget ta märkliga vändningar. När en av de åtalades försvarsadvokater ställer frågan om hur långt ifrån brottsplatsen Kaj befann sig vid tidpunkten för knivhugget svarar Östlund med säkerhet fyra-fem meter. Detta trots att samtliga bilder som tagits är tagna utanför ingången till McDonalds på andra sidan gatan, en plats som är långt ifrån fem meter ifrån offrets position. Vägens bredd vid den passagen är enligt advokaten 25 meter, utöver detta befann sig offret en bit upp på motsvarande sida av gatan vilket gör avståndet ännu längre. Fotografierna som Östlund tagit visar dessutom inte tillfället då knivhugget skulle ha utdelats. Det finns bilder från händelserna före och efter, men ingenting som visar själva dådet.

Knivhugget beskriver Östlund som ett precisionsstick, ett stick som endast kan utföras av en som kan sin sak, och måste utföras i ett stillastående skede. I rätten förklarar dock Östlund att samtliga inblandade i situationen var i snabb rörelse vid tiden för hugget.

Östlunds signalement på de båda gärningsmännen går även de isär från förhör till rättegången. I förhör hävdar Östlund bestämt att den som utförde knivhugget hade följande signalement: man, 25-30 år gammal, blont, stubbat hår, vit tröja, vit eller beiga skor. Signalementet som Östlund har lämnat stämmer dock inte överens med polisens fotografier av den åtalade som togs på plats direkt efter händelsen. När advokaten påtalar detta ändrar plötsligt Östlund sitt vittnesmål och säger ”han var fan inte blond”. Detsamma gäller signalementet på den medåtalade som Östlund hävdar har haft en grön tröja med svart och gult tryck, vilket även det går stick i stäv med polisens dokumentation. Här står dock Kaj fast vid sina felaktiga uppgifter. Hans fotografiska minne verkar vara som bortblåst.

Vittne 2
Åklagaren kallade ytterligare ett vittne till rättegången. En kvinna som arbetar i närheten av brottsplatsen säger sig ha fått höra av en kund att denna har sett en person försöka gömma något föremål på arbetsplatsens område. Hon hade i tidigare förhör pekat ut den åtalade för knivhugget, men menade under rättegången att det mycket väl kan ha berott på att den åtalade hade blod på tröjan på just denna bild.

Försvarets vittne
Försvaret kallade Kristian Nordvall från Svenska motståndsrörelsen som vittne. Nordvall var ansvarig för aktiviteten som attackerades. Nordvall berättade sanningsenligt om händelseförloppet. Hans vittnesmål stämde väl överens med såväl polis som de åtalades observationer. Domaren i fallet visade klart och tydligt inför Nordvalls vittnesmål sin inställning till de åtalade och dess försvar. Han påpekade, utöver vittneseden, flera gånger för Nordvall att han inte fick ljuga eller hitta på några historier, uppmananden han inte riktat mot tidigare vittnen under rättegången. Nordvall vittnade om de två åtalades oskyldighet till knivdådet.

Åklagare och advokater summerar
Slutpläderingarna vittnade tydligt om den bristande bevisning som finns mot de åtalade. Åklagaren inledde med att försöka bortförklara sitt huvudvittnes minst sagt tvivelaktiga beteende genom att påstå att han var spänd och nervös. De bristande bevisen ledde till att åklagaren kunde tänka sig att ändra brottsrubriceringen från försök till mord till grov misshandel alternativt medhjälp till grov misshandel.

Advokaternas slutpläderingar präglades av skepsis kring åklagarens huvudvittne Kaj Östlunds beteende och berättelser i tingsrätten. Men talade också om den obefintliga tekniska bevisningen som inte har kunnat binda någon av de åtalade till brottet. Bägge advokater begärde att deras klienter skulle släppas och åtalen mot dem läggas ned. Föga förvånande fann dock inte rätten det lämpligt att försätta de misstänkta på fri fot. Istället lät man meddela att domen kommer att sättas den 25 oktober.

Summering
Trots en obefintlig teknisk bevisning och väldigt tvivelaktiga vittnesmål från åklagarens sida, finns det all anledning att frukta en fällande dom. Tingsrättens beslutande organ består av politiskt tillsatta nämndemän som inte nödvändigtvis har några djupare juridiska kunskaper. Detta gör att en fällande dom i tingsrätten kan komma att baseras på politiska beslut mer än korrekt juridiska sådana. Det vore inte första gången som svenska patrioter döms oskyldigt av det svenska rättsväsendet.


Aktuell länk:
Metros Amnestymedlem