Onaturlig mångkultur skickar oss långt tillbaka i tiden

I den regimvänliga massmedian är det svårt att undvika den politiskt korrekta propagandan. Oftast rör det sig om de frågor som rör den svenskfientliga regimen varmt om hjärtat.

Som exempel kan man få läsa hur kulturberikade vi blir av massinvandring och hur bra den anti-kulturella mångkulturen är. Men mångkulturen är inte något annat än ett slagord för våra folkvalda politiker.

För dem har det aldrig handlat om någon mångfald, för mångfald är precis det motsatta till det som massinvandringen och tvångsintegrationen skapar. Genom att blanda ihop människor och kulturer från världens alla hörn i en etnisk och kulturell smältdegel skapas inte någon mångfald, det man skapar är en kultur- och rotlös massa. Men det är precis det politikerna vill, för de vet att genom att förinta folkgemenskapen och splittra folket i klasser så kan de lättare styra massan. Skulle de verkligen bry sig om världens kulturer skulle de satsat på att bevara en global mångkultur och låta kulturerna utvecklas fritt och avskiljt utan påtvingad blandning.

Även om de styrande i vår riksdag idag ger sken av att företräda olika åsikter och tankar så döljer sig samma grundläggande drift bakom, törsten efter makt och rikedom och deras gemensamma globala dröm. För att kunna skapa deras globala gränslösa utopi måste de gamla gemenskapsbanden brytas ned. På så vis använder de sig av marxism och kapitalism för att splittra folket i klasser, feminism för att skapa könskonflikter, mångkulturen och tvångsinvandringen för att skapa etniska konflikter. Allt detta får det svenska folket genomlida i politikernas egocentriska maktkamp, medan politikerna inte lyfter ett finger för de människor som göder dem.

”Vi svenskar i Sverige har heller ingen önskan om att offra vårt arv. Vi i Sverige har inget land att åka tillbaka till för vi har bott i det här landet i tusentals år. Det är här vi har våra rötter.”

Den fanatiske liberalen ser förstås inte det som något problem med mångkulturen utan slänger ofta ur sig kommenterar om att: ”det spelar ingen roll vi är alla människor på samma planet”, givetvis har liberalen rätt i det. Men att alla människor har ett unikt kulturellt och etniskt arv, ett arv som utvecklats under både tusentals och hundratusentals år. Något som varje människa borde vara stolt över, vilket de flesta är, utom de allra mest politiskt korrekta fanatikerna. Till och med invandrarna känner denna stolthet inom sig. Det är därför som man har sådana problem med tvångsintegrationen, för varken invandrarna eller svenskarna vill förlora sitt arv. Men genom att beskylla svenskarna för att vara rasistiska och ge sken om att invandrarnas kultur är exotisk så blandas sakta men säkert kulturerna ihop, trots allt. För vägrar du ryckas med i den mångkulturella dansen kan det föra med sig konsekvenser. Du kan bli utfryst, förlora jobbet, eller utmålas som ”ondskan i egen hög person” och det kan till och med gå så långt att de ungdomar som vågar yttra sig får underkänt i skolämnet samhällskunskap. Så skräms många massinvandringskritiker till tystnad. Samtidigt blir svenskarna utmålade som kulturlösa och tråkiga i den regimtrogna massmedian och av maktelitens politiker, som tävlar i att uttala sig negativt om vår svenska kultur. Som exempel kan vi ta ett citat av den socialdemokratiska toppolitikern Mona Sahlin; ”det som gör svenskarna så avundsjuka på er invandrare är just er fina kultur och många traditioner. I Sverige har vi bara midsommarafton och annat töntigt”.

Samtidigt så överöser man invandrarna med generösa bidrag på bekostad av svenskarnas skattepengar. De bygger moskéer åt muslimer, bjuder dem på halalslaktad mat i skolorna (trots att halal- och koscherslakt är förbjudet enligt svensk lag, men det spelar tydligen ingen roll om djuren har plågats i ett annat land). Man har till och med gott så långt att man i tidningarna censurerar att majoriteten av våldtäktsmän är invandrare genom att kalla dem svenskar. De invandrare som efter kravallerna i Ronna i Södertälje sköt med automatvapen mot en polisstation, som startade kravaller efter att de blivit tillsagda att de inte fick kasta sten på en svensk flicka och kalla henne hora. De benämns idag som buspojkar som begått ett pojksträck. De invandrare som sprider skräck i stadens förorter när de rånar svenskar, beskrivs som ungdomsgäng. Ja, invandrarna slipper helt skuld för ofantligt stora friheterna de tar sig, och som regimens politiker gett dom.

Den anti-kulturella smältdegeln börjar koka över. Men till skillnad från invandrarna har svenskarna inte längre något etniskt och kulturellt hemland att falla tillbaka på. För invandrarna kan, till skillnad från oss, alltid åka tillbaka till sina egna länder och återvända till sitt eget folk och kultur. Även om det i dagens läge inte intresserar dem att återvända när den svenska staten bjuder dem sådan högaktning.

Vi svenskar i Sverige har heller ingen önskan om att offra vårt arv. Vi i Sverige har inget land att åka tillbaka till för vi har bott i det här landet i tusentals år. Det är här vi har våra rötter. Men det är här, i Sverige, som politikerna utövar sitt mångkulturella experiment. Det pågår ett indirekt folk- och kulturmord och det är inte i Afrika eller i Mellanöstern det sker. Det sker här i Sverige. Jag minns hur min historia- och samhällskunskaps lärare i gymnasiet politiskt korrekt berättade hur hemskt det var för afrikanerna i Zimbabwe där två olika stammar av negrer tvingats samsas i ett och samma land tack vare de vitas gränsdragningar. Givetvis nämnde han inget om att vi i västvärlden tvingas att leva och samsas med alla världens folk i våra länder.

Mångkulturens överhängande dåliga sidor benämns aldrig i regimtrogen media, där kan man bara läsa om dess ”positiva” sidor som oftast är påhittade eller kraftigt överdrivna. Givetvis förblindar det svenskarnas verklighetsuppfattning när massmedian sprider dessa lögner i sann politiskt korrekt anda, vilket de medvetet gör.

Att liberalisera moralen bland folket tycks också ligga i den svenskfientliga regimens intresse. Vilket de visar genom att överösa det svenska folket med homolobbyns propaganda genom media. Att de däremot säger emot sig själva i som upphetsning av exotiska sexualiteter är något de inte alltid tänker på. Ett färskt exempel på det fenomenet kunde man läsa i expressen den 7 april där en av deras politiskt korrekta fanatiker Lars Klint skriver om homosexuella änder.

I artikeln berättas det bland annat om ett par änder som det slagit slint för. Nämligen ett livs levande exemplar av bögänder påstås det. De berättar också om att det inte är första gången som man upptäcker avvikande individer i naturen. Med det vill de förstås rättfärdiga homosexualitet som något naturligt eftersom att det även finns homofiler bland djuren. I samma artikel berättas det om en pedofilsvan som ingick ett homosexuellt partnerskap med sin son, och att de tillsammans tvångsadopterade ett gåsägg som de senare turades om att ruva på. Man kan ju undra om nästa steg är att även pedofili borde vara rättfärdigat eftersom att det även förekommer bland djuren och att de är borde vara okej för även pedofiler att adoptera barn? Eller att låta barn upptäcka sin sexualitet med en äldre person, som miljöpartiet kanske skulle ha utryckt det.

Vi människor kanske till och med borde sluta fördöma kannibaler också, då det också förekommer i djurriket bland flertalet arter. Steget efter det blir att vi likt många djur fryser ut sjuka och svaga individer ur flocken, det vill säga samhället genom att avveckla sjukhusen och låta dem klara sig själva. Precis som många djur gör. Att vi människor kommit längre i utveckling och inte beter oss bestialiskt och osunt är något som de regimtrogna fanatikerna inte tycks tänka på.