Andra amerikanska revolutionens män; David Tate

Robert Jay Mathew beskrivs ofta som den andra amerikanska revolutionens fader. Han startade det som sedermera blev Det Tysta Brödraskapet (Das Bruder Schweigen) och tillsammans med sina män förklarade han krig mot den amerikanska regimen som arbetade, och arbetar, med att förinta hans folk. För detta ljöt han martyrdöden då de federala trupperna brände honom till döds eftersom de hundratals regeringsagenter som fanns på plats var för fega för att möta denna orädde krigare.

Hans män som var lojala och vägrade att inleda några kompromisser eller sälja sina kamrater dömdes till mångåriga straff, flera på långt över hundra år. Det ska nämnas att av alla de som först slöt sig till det som sedan bland annat kallats The Order var det bara en som haft med polisen att göra. Alla andra var laglydiga och främst medelålders män som inte kunde stå vid sidan och se på hur deras folk förintades. Detta var även ett skäl till att deras taktik inte var fullkomlig, de var inga kriminella utan vanliga vita män som kallats att tjänstgöra som frihetskämpar, på bästa möjliga sätt. Gula Korset har sett det som sin plikt att även stödja dessa krigsfångar. I samband med att checkar sändes till dem alla bifogades intervjuer och detta är den första av dem alla.

Den person ni får möta idag är David Tate. En av de yngsta Order medlemmarna som dömts till att ruttna i ett fängelse för sitt engagemang. Tate låter hälsa att han i 90-talets början erhöll en radio/kassettbandspelare av en aktivist men att denna börjat dra sitt sista andetag. Tack vare Gula Korsets bidrag kan han nu införskaffa sig en ny kassettbandspelare och fortsätta ”förgylla” dagarna i fängelse med musik. Denna hjälte har gjort 17 år i fängelse och kommer aldrig att släppas fri. Förtjänar han inte ditt och mitt stöd? Stöd Gula Korset så stödjer du de som offrade allt.

David har även nyligen författat en skrift med titeln ”The Movement is dead… Long live the cause!”. Den ska enligt planer vara klar för distribution om ett par månader. David har redan nu erbjudit oss att publicera den men inget är fastställt ännu. Så håll ögonen öppna för mer information om den frågan.

Från oss till er, en av den vita kampens martyrer och hjältar, David Tate.

Robert Vesterlund
Politisk Fånge / Gula Korset


GK: Varför är du i fängelse och hur långt straff har du?

DT: Jag var i början anklagad tillsammans med mina bröder för brott mot RICO (Rackettering Influenced and Corrupt Organizations Act) akten, vilken är framtagen för att åtala grupper som maffian. Hursomhelst, april den 15:e, 1985, samma dag som åtalet väcktes, eventuellt kanske även samma timma, färdades jag genom staten Missouri och stannades vid en väg avspärrning. Det gjordes av två lokala polismän som misstänksamt hade satt upp vägspärren för ”rutinkontroll” bara 14 minuter innan jag anlände. Vid den tidpunkten visste jag att jag var eftersökt för att ”höras” i mål (vilket i detta land generellt betyder ”arresteras”). Vanen jag körde dolde illegala vapen värt bra över hundra års fängelse. Min åsikt då, liksom nu, var att jag inte hade begått något brott under Guds lagar, naturens lagar eller de ursprungliga Amerikanska lagarna: jag var i försvarsställning. Efter kontrollerat min identifikation (som var falsk) dök en ”efterlysning” upp för ett vapenbrott, något systemet inte hade något bevis för vid denna tidpunkt. När polismännen försökte arrestera mig utbröt en eldstrid som krävde den enes liv och skadade den andre. Jag mottog kul fragment i mitt knä men flydde till fots Trots detta lyckades jag ändå leda runt systemets styrkor på en fem dagars jakt genom skogarna i södra centrala Missouri, haltande på ett ben tills jag arresterades den 20e april. [Som en anekdot så är den 15.e april dagen då all inkomstskatt ska betalas i Amerika och 20:e april är födelsedagen för Adolf Hitler ].
Jag åtalades för mord, överfall och beväpnad kriminell verksamhet under Missouris lagar. Medan jag riskerade dödsstraff, valde juryn att ge mig en ”vandrande dödsdom” istället: Livstid i fängelse utan möjlighet till benådning. Senare dömdes jag till 15 års fängelse för överfall, och ”naturligt dödsstraff” (runt 30 år) för beväpnad kriminell aktivitet. Medan jag ställdes mot dödsstraffet i Missouri blev mina flesta bröder prövade för RICO i Tacoma, Washington. Eftersom jag missade denna RICO rättegång valde den federala regimen att senare åtala mig för 14 fall av vapenbrott ifall jag ”någonsin skulle släppas från fängelse i Missouri”. Jag gavs ytterligare 140 års straff i federalt fängelse som jag antagligen aldrig kommer att avtjäna. [Ett par år senare försökte jag tvinga rätten att pröva mig enligt RICO anklagelser genom att söka en ”snabb rättegång” men de la ner anklagelserna… Jag antar att de ansåg att det var som att slå en död häst].

GK: När och hur gick du med i Det Tysta Brödraskapet?

DT: Från ålder 17 tills jag var 21 arbetade jag heltid i Aryan Nations tryckeri i Hayden Lake, Idaho. Vid den tidpunkten fanns den ingen Skinnhuvudrörelse i Amerika och det var våldigt få till inga ungdomar i min ålder som var dedikerade aktivister i kampen. Jag antar att mitt engagemang för kampen rönte respekt hos de äldre. Jag kände alla nyckelmedlemmar i Brödraskapet personligen genom mitt engagemang i Aryan Nation, på den tiden var Aryan Nation en samlingspunkt för många fraktioner inom den pro-vita rörelsen. Jag misstänkte att något pågick med mina äldre vänner så när jag tillfrågades om att ansluta mig till en underjordisk arme tillägnad kampen tvekade jag bara på en punkt, att mitt arbete med Aryan Nation skulle bli oavslutat.
BILD: tate.jpg
GK: Vad var det som gjorde att du tog upp vapen mot den Amerikanska regimen?

DT: Oavsett vad män vill tro har ”raskriget” pågått i tusentals år och pågår än idag. Vilken ”vit” nation av idag har genom en ”demokratisk” röst valt att ta in horder av rasliga främlingar till sina länder för att blanda upp vårt blod och kultur. Inga. Vi gavs inga val i denna fråga. Enbart detta bevisar att världens regimer inte är våra egna. Saken är inte att vi tog upp vapen mot den amerikanska regimen, utan saken är att vi tog upp vapen mot skuggregimen som drar i trådarna för världens regimer. Det är inte av tillfällighet att alla ”våra” regimer väljer att begå samma handlingar av svek och förräderi mot sina egna medborgare. Det finns inte en ”vit” nation som inte blir tvångs integrerade eller som har blivit infiltrerade av agenter från det lömska fåmannaväldet som arbetar så hårt för en ”världs regering”. Efter att sett detta så klart, och fått våra ansträngningar för en homogen vit folkgrupp ignorerade och förtryckta, och konstant tvingats till defensiven genom regimens attacker och trakasserier, verkade det nästa logiska steg vara en underjordisk offensiv. Som en ung man hade jag som de flesta unga fanatiker har: en myopisk syn på livet, allt var enkelt och klart. Jag var redo att ge svinen vad de hade gett oss.

GK: Kan du informera våra läsare om vem du är förutom ditt engagemang i brödraskapet?

DT: Jag växte upp i USA:s Pacific Northwest bland Rocky Mountains höga tallar . Jag föddes i staten Washington och uppfostrades både i Washington och Idaho, mina föräldrar var mellanklass från övre mellanklass familjer. Jag är en ¼ svensk genom min farmor Signe Tate vars jungfrunamn var Peterson, hon kom direkt till Amerika med sina föräldrar. Jag har även skotskt och tyskt ursprung från min familjs båda sidor. Min farfar David Gekeler Tate var en senator för Idaho innan jag föddes, han var en gammalmodig Republikan. Min morfar Lawrence Lawton McLean beskrev sig själv som en ”investerings bankman” och en ”sann skotte”, han älskade sin skotska whiskey och sin golf. Mina föräldrar var väldigt framåtriktade och älskade att resa. En av de starkaste minnena från min barndom var att flytta från det ena hemmet till det andra inom staterna Washington och Idaho. Slutligen stadgade vi oss i North Idaho när jag var 16 år och anslöt mig till Aryan Nation. Jag älskade skogarna och verkade spendera ändlösa dagar i dem tillsammans med min vän Zero, en stor vit greyhound. Förutom att lära mig amatör tryckning i Aryan Nations tryckeri hoppades jag en dag bli en kompetent vapensmed. Vid rättegången beskrev åklagaren mig som en ”vapenexpert”.

GK: Vad var din åsikt om Robert Mathews, som person och som ledare?

DT: Robert Mathews var troligen den minst egocentriska man jag någonsin känt, han var fullständigt osjälvisk. Hans enkla hederlighet och ärlighet var oklanderlig. Jag tvivlar över att det fanns en enda av oss som hade tvivel över att det var han som skulle leda oss. Jag fick även intrycket att Bob struntade i vem som ledde oss, så länge vi agerade efter våra övertygelser. Jag kände Bob redan innan formationen av Det Tysta Brödraskapet, jag kände han då som en hårt arbetade och väldigt dedikerad aktivist, ständigt strävande efter vårt folks och arvs bevarande.

GK: När såg du Bob senast och hur nådde nyheterna dig om belägringen på Whidbey Island?

DT: Den senaste gången jag såg honom var när han besökte vår cell och jag delade ett hotellrum med honom. Bob hade jobbat så hårt att han tog lite tid till att sova, därför fick vi hålla våra konversationer med honom korta och tvinga honom att ta lite sömn. Aldrig har jag skådat någon som jobbat så hårt för något i mitt liv.
Ett tag senare när vår cell var belägen till Nevadas öken kom Bruce Pierce, som ledde vår cell, till min trailer och berättade att Bob hade dödats när polisen belägrat hans gömställe. Vi var båda förkrossade. Det var på natten och jag kommer ihåg klart hur jag vandrade ut i den vida öknen och tittade upp på den stjärnfyllda himlen, bad i tårfyllda ögon över förlusten över min kamrat och broder, undrande hur vi skulle gå vidare från den punkten.

GK: Vilka effekter hade detta på de fria cellerna?

DT: Min första tanke när jag hörde om Bobs död var att ”det är över”. Robert Mathews var vår enda naturliga ledare och jag kände att ingen annan kunde hålla allt till samman. Vid tillbakablick, jag var en ung man och förtvivlan vi alla kände vid förlusten av Bob åt av oss betydligt mer än vi borde tillåtit. Vi var inga militärer, inte heller hade vi tillräcklig träning eller förberedelser för att kunna hantera vår nya situation som ”efterlysta” män. Det ledde till splittringar inom oss och handlingar av förrädare och ynkryggar ledde till fler arresteringar och slutet på det Tysta Brödraskapet.

GK: Var det något Ordern gjorde som du anser borde gjorts annorlunda?

DT: Wow, det finns ingen möjlighet att svara på den i ett svar. Hur som helst, här är några punkter.
1. Vi skulle ha växt långsamt och aldrig använt eller blandat in tveksamma personer eller de vi var osäkra på. De flesta av originalkärnan av medlemmar förblev lojala genom alla rättegångarna. Det var mest personer som jag inte ens kände som blev ”huvudvittnen”. Eftersom Bob var en stark förespråkare av ”tillväxt i antal” höll han de nytillkomna och de tvivelaktiga runt sig. Det var ett stort misstag, endast kärnan av medlemmar skulle ha varit i hans närhet och uppgjort hans cell.
2. ”Need to know” måste vara regeln vid all verksamhet av detta slag. Om någon inte är engagerad i en sak ska han aldrig veta något om det, VARE SIG FÖRE ELLER EFTER. När en krigshandling väl är genomförd ska den GLÖMMAS av alla, för att aldrig talas om igen, och speciellt inte till dem som aldrig var inblandade. Alla spår som leder till de inblandade ska göras av med. Vår stora exempel är Alan Berg avrättning. Vi kände alla till det till någon grad, det hänsyftades även till vid rekrytering. Men ändå värre, eftersom helautomatiska handeldvapen (mac 10) var svåra att få tag på behölls mordvapnet och blev senare beslagtaget i en razzia. FÖRSTÖR ALLA SPÅR.
3. Den underjordiska verksamheten skall hållas helt frånskild från den offentliga. I dagens Amerika bryr sig systemet inte om ifall legitima publikationer och ledare hade något att göra med en ”kriminell” handling, bara vetskapen kan lätt leda till fängelse. Eller, som i Tom Metzger från WAR och Pastor Butler från Aryan Nation fall, kan det leda till motbjudande stämningar som leder till förlust av deras livs arbeten. Självklart är det just dessa fall mot laglydiga aktivister som driver fler och fler till underjordisk aktion. Systemet skapar revolutionen mot sig.

GK: Hur behandlade de federala agenterna och fängelsevakterna dig efter ditt gripande?

DT: Mitt fall är unikt eftersom jag är en polismördare som inte fick dödsstraffet. Väl i häktet hölls jag isolerad. Jag fick min del av skällsord men för det mesta lämnades jag ifred. Som en statlig fånge (ej federal) fick jag motta en hel del trakasserier efter jag kom ut på anstalt. Alla, inklusive jag själv, räknade med att jag skulle få dödsstraffet så när jag inte fick det blev de som dyrkar staten ursinniga. Jag spenderade mina första fem år i fängelse antingen inlåst på en ”super-maximum” säker enhet eller på isoleringen. Medan de flesta fångar åtminstone får en chans att starta sina straff på den öppna avdelningen sändes jag direkt till ”the hole” (isoleringen) och tilläts komma ut bland övriga fångar först när Missouri öppnade ett nytt extra säkert fängelse i Potasi fem år senare. Under mina första år fick jag många rapporter om beträdelser jag ej var skyldig till. Populationen på ”super-max” enheten bestod av 70% svarta och det var ofta blodigt och våldsamt, men de mesta problemen hade jag med administrationen, inte den labila befolkningen.

GK: Hur är fängelselivet för dig som en pro-vit soldat?

DT: Idag, som en överlevare, lämnas jag för det mesta ifred i jämförelse med mina första år bakom murarna. Men de håller ett öga på mig i alla fall. Alla fängelser och alla fängelsesystem är olika. På en anstalt kan jag bli trakasserad regelbundet med razzior i min cell eller beslagtagning av raslig medveten litteratur. På andra anstalter kan de nöja sig med en del ”censur” av posten. Bara förra året spenderade jag nio månader i sträck på isoleringen och flyttades tre gånger, enbart för en paranoid direktör. Kamratskap med liktänkande får mer och mer restriktioner genom bland annat de inskränkta fångområdena. Medan svarta muslimska separatister har flera religiösa centren att gå till. Vita fångar erbjuds endast integrerade tjänster för hycklar religioner vilka jag ej deltar i (såna ställen är oftast en frihamn för pedofiler, bögar och angivare). Logiken inom kriminalvården är förbryllande och förargande, 2+2=3, men aldrig 4.

GK: Vad gör du för att inte förlora hoppet efter alla dessa år bakom galler?

DT: Många år i fängelse är omöjliga att förklara för folk som inte avtjänat tid, saker är både enklare och svårare än vad folk på utsidan kan tro. Men när det kommer till att behålla tron, har men verkligen en tro på en sak så kommer den inte försvinna för att man gör tid. Efter alla dessa år är jag väldigt trött, men kampen är fortfarande i liv så länge hoppet för vårt folk finns och trots att jag är en ”levande död man”, inlåst på denna sinnessjuka skräphög, så lever fortfarande min tro i sanningens Gud.

GK: Praktiserar du någon religion?

DT: Jag är en vit identitetskristen. Jag har varit kristen sen jag var 14 och hörde identitetsbudskapet för första gången. Jag förkastar den moderna hädelsen att judarna är Guds ”utvalda” folk. Våra förfäder trodde inte detta, och de rasliga bastarder som kallar sig själva ”judar” idag diskvalificerar sig själva som Guds utvalda genom deras natur, deras handlingar, deras förkastelse av Guds ord och av Jesus Kristus. Guds folk är inga rasliga bastarder utan arvingar av Adam och Eva, vita män och kvinnor vars fader är den allsmäktige Gud, den första vite mannen. Kristendom är västvärldens religion, endast vita har det medfödda sinnet för att till fulla förstå och leva kristendomen. Bastarder till kropp och ”bastarder i sinnet” är hädelser mot naturen och har förlorat sin medfödda instinkt att förstå rättvisan och betydelsen av Guds ord. För era hedniska läsare: Sann kristendom är inte vad som spritts från Rom och deras katolska ”påvar”, inte heller lögnerna från Kristus hatande ”judar”, vilka båda ansvarar för historiens slakt av SANNA kristna tillika hedniskt troende genom deras ”inkvisitioner” och krig. Riktig kristendom existerade redan före Kristus, den kommer från Guds sinne finns skriven i det ”genetiska sinnet” hos rättänkande och hederliga vita män och kvinnor som lyssnar och agerar efter naturens lagar och av Guds principer, vår fader.

GK: Finns det någon läsning du kan rekommendera våra läsare och har du några favorit författare?

DT: Det finns många böcker jag skulle kunna nämna som är klassiska när det gäller raslig medvetenhet; Min Kamp av Adolf Hitler, White Power av George Lincoln Rockwell, Decline of the West av Oswald Spengler, Tracing our ancestors av Frederick Haberman, The plot against christianity av Elizabeth Dilling, Siege av James Mason etc. Detta är böcker främst tillgängliga i USA. Men, som en vit identitetskristen vill jag rekommendera de som är intresserade av den rasliga sanningen och fundamenten av den kristna bibeln ska kontakta Christian Seperatist Church Society/ Herrell Brothers Publishing House, P.O. Box 130, Kodak, TN 37764, USA. Det är deras ideologi jag ställer mig bakom. Trots att jag inte har några favoritförfattare i ordets mening måste jag peka på Pastor Vann S. Herrells hårda arbete. Han har lagt ner år av arbete i research och studier för att ärligt och klart översätta skrifternas språk för engelska läsare. Genom hans ansträngningar har vi en nu en översättning av Nya Testamentet från de tidigaste källorna, fria från judisk influens. Några andra titlar som rekommenderas för nybörjare är; The sixth law of God, The racial war at Baal-Peor, The genesis of evil, The truth unveiled, The baptism of fire.

GK: Anser du att du har en person, eller några personer, som har hjälpt till att forma dig till den man du är idag, kanske främst som ideologiska förebilder?

DT: Vi är delvis skapade av de vi känt under livet, mina föräldrar är en stor del av mig själv. Genom att startat på Aryan Nation har jag känt eller träffat många av den tidens ledare, Pastor Richard Butler, Pastor Robert E. Miles, Louis Beam med flera. Var och en av dessa lämnade sina spår i mig, gav mig en förståelse över de olikheter som tillsammans skapar ”rörelsen”. Mina bröder (Bruders) har självklar inflytande och det var sådana aktivister som inspirerade mig mer än ”rörelsens” ledare. Efter fängelsestraffets början har studier med Pastor Vann S. Herrell varit den främsta inspirationen i att utöka min förståelse för den tidiga kristendomen och dess skrifter.

GK: Finns det någon eller några aktivister som du ser upp till som är aktiva nutid?

DT: På grund av mina långa inlåsning har jag en ganska ”mikroskopisk” syn på hur rörelsen är idag, jag är ganska osäker på vad som försiggår där ute. Medierna är inget substitut för första hands arbete i kampen. Så i princip beundrar jag varje SANN aktivist, de som vägrar ge upp.

GK: Hur ser du på dagens rörelser? Vad kan du se som är positivt och kan du sätta fingret på något som du tycker är dåligt?

DT: Jag tycker om sättet du säger det, ”rörelser”. För vad vi kallar rörelsen är egentligen en samling av rörelser, varav många har åsikter och mål som ligger i konflikt med varandra. Den sak som jag kan se som positiv i detta är att de alla har en gemensam sak; bevarandet av vårt folk. Det är på tiden att låta den gamla rörelsen dö och bygga SAKEN. Betänk:

”Fråga ett antal aktivister engagerade i vilken fraktion eller organisation du vill i den så kallade pro-vita rörelsen och be dem definiera ”rörelsen”. Du kommer då få lika många definitioner som personer du talat med. Fråga samma personer om de kan definiera ”Saken” för vad vi kämpar för. I nästan varje fall kommer du få höra ”För bevarandet av vårt folk”. Poängen borde vara klar; det finns ingen rörelse, det finns bara ”SAKEN”. (citat från Davids kommande skrift ”The Movement is dead… Long live the cause!”)

Det är på tiden att sätta alla andra orealistiska sidomål åt sidan som endast tar oss in på omvägar från vårt riktiga mål. Det är på tiden att göra ”Saken” till den enda rörelsen i vår kamp; en gemensam ansträngning för bevarandet av vårt folk. ”Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn”. Låt oss bygga SAKEN!

GK: Hur är stödet från utsidan, både finansiellt som emotionellt stöd?

DT: Efter 17 år bakom galler tror jag inte vårt folk kunde göra bättre. Jag har få behov och någon, som Gula Korset, verkar sända vad jag behöver när jag väl är i behov av något. Jag är i grunden en ensamvarg i hjärtat och det ”känslomässiga” jag behöver kan inte tillfredsställas när jag är i fängelse.

GK: Vad är din åsikt över att ditt land far omkring världen som en självutnämnd världspolis, med döda människor i sina spår? Till exempel Serbien, där USA:s Wesley Clark sa att det inte skulle få finnas några homogena länder kvar.

DT: Medan detta må vara mitt land är det INTE min regering. Folket är får och de går vart deras mästare leder dem. De som inte håller med håller sina åsikter för sig själva eller blir nertystade av massmedia. Det är regeringens förräderi, som ”konflikten” i Kosovo, som fick mig och mina ”vapenbröder” att ”gå över linjen” i första hand.

GK: Vad tycker du om WTC attacken? Var det en ”attack” på den ”starkast lysande demokratin” eller var det ett resultat av USA:s förda utrikespolitik?

DT: Vilken ”demokrati”? Det var ett resultat av USA:s utrikes policy att kyssa sionisternas bakdelar oavsett hur ofta eller hur smutsiga de är.

GK: Sverige är medlem i EU. Vad är dina åsikter om EU, vars lagar nu skall betyda mer än våra svenska lagar?

DT: EU är inget mindre än en ”federalisering” av de Europeiska staterna liksom federaliseringen av de amerikanska staterna, där staternas rättigheter numer är obetydliga. Jag anser att det borde vara uppenbart för den gemene mannen att denna ”regering” inte är mer intresserade av dess medborgare än regeringar av andra Europeiska stater. Envärlds förespråkarna ligger i hårt arbete att göra människorna av denna jord till en enskild ”nation”. Det är bara det att USA är längre ner på denna väg av rasligt självmord genom rasblandning. Dags att sätta i hälarna, du har troligtvis större möjlighet än vi att få kontroll på er framtid.

GK: Under –99 sattes Sverige på den internationella kartan efter ett par incidenter som var kopplade till den nationella rörelsen. Två polismän blev skjutna under ett rån, ett tidigare våldsamt anarkistiskt par, numer arbetande inom media med research mot patrioter, fick deras bil sprängd med mannen i den och en vänsterradikal blev mördad med ca: 10 skott. Vad är din åsikt om händelser som de ovan nämnda?

DT: Svärdet är något så enkelt som en förlängning av svärdet. När ”politik” fortsätter att misslyckas kommer mer och mer av de incidenter du beskrev att inträffa. Rasblandning är rasligt mord alternativt självmord och alla de som förespråkar det pågående systematiska mordet på vårt folk, alla som stöder och upprätthåller vår förintelse, och alla de som ger sin tillåtelse genom att vägra se eller erkänna det uppenbara, är inte bara skyldiga till mordet av deras framtida generationer utan även våra. När en ras väl har avlats till sin förintelse kan den utvecklingen aldrig förändras. Idag är folk mer rasmedvetna när det gäller deras husdjur än partnern för deras egna barn. Vi har etablissemangets media att tacka för detta men eftersom de har sin egen agenda kommer de aldrig erkänna dessa sanningar utan fokuserar på deras ”egna” förluster. Antalet på våra döda överstiger mångdubbelt deras antal.

GK: Här i Sverige samlades 1 000 patrioter år 2000 i en minnesstund, det var det största manifestationen sen 50-talet. Året efter samlades 1 200 personer och nu senast 1 600. Hur informerad är du om rörelsen i Sverige, och om du är det, vad är din åsikt om den?

DT: Jag har hört lite om kampen i Sverige. Trots att jag inte känner till många detaljer inspirerar det mig att vita män och kvinnor börjar vakna upp och ta ställning mot det systematiska mordet på vårt folk i princip varje vit nation. Vi kan mäta våra framgångar genom Systemets attacker mot oss och er kamp möter en tung opposition. Ni har deras uppmärksamhet, fortsätt kämpa!

GK: Vad vill du säga till svensk ungdom, liksom till de äldre, som läser detta?

DT: Vi är en familj. Det finns ingen generationsklyfta, de gamla var en gång unga och de unga ska en gång bli gamla. Mångkulturförespråkarna har genom ”generationsklyftor” och ”könsklyftor” splittrat familjeenheten. De har vänt barnens kärlek bort från föräldrarna och mannens kärlek bort från kvinnan. Mångkulturförespråkarna inser att för att blanda upp samhället isig måste de först splittra upp familjeenheten, speciellt de yngre som enklare blir missleda. Fränder, familjeenheten är grunden till vårt folk, utan starka familjer kan vårt folk inte överleva. Familjeenheten är en reflektion av vår större folkliga familj och den första och mest viktiga nivån för att förstå vår medfödda kunskap för naturens självstyrande.

GK: Några sista ord till våra läsare?

DT: Gör något, VADSOMHELST. Sitt bara inte utan att göra något. Vi kan inte riskera att inte göra något denna sena timme. Om lite mer än 100 år kommer alla nu i liv på denna planet att vara döda. Det som kommer leva vidare kommer vara våra gärningar och våra barn. Genom det existentiella planet kan vi leva vidare för evigt genom våra barn, men om vårt folk dör, så dör vi ut för evigt. Våra förfäder lever fortfarande genom oss.