Banditvänstern kartlagd

Såväl etablerad media som extrema vänstersekter som exempelvis AFA, Syndikalisterna och Rättvisepartiet Socialisterna med flera attackerar nationella med diverse lögner. Manipuleringen av svenskar för att känna avsky inför sin historia har pågått under decennier.

Samtidigt har mindre sekteristiska grupper utfört våldsdåd mot nationella med förhoppningen att stoppa nationella aktiviteter, något som bekant totalt misslyckas.

Vi på Info-14 kommer härmed publicera ett urval av våldsamma aktivister som med gatsten och brandbomber försöker vinna den debatt de ej klarar av att vinna med argument. Det intressanta med den numerärt lilla grupp vi valt är att den visar såväl hur extrema vänsteraktivister samarbetar med etablerad media och hur man kan gå från yttersta vänsterkanten och våldsamma anarkistiska miljöer till att bli en etablerad "journalist".

Jämför skillnaden från hur ansvarstagande svenskar motarbetas i samhället. Ett lämpligt objekt är fallet med Ace of Base stjärnan Ulf Ekberg. Han var bland annat medlem i Sverigedemokraterna i början på 1990-talet och hade där uppdrag i den lokala Göteborgsavdelningen. Han gick därefter vidare med en karriär inom musikbranschen. Som bekant så lyckades han då deras skivor såldes runt världen i miljoner exemplar. När det uppdagades att han hade ett förflutet som nationalist skrek media sig hesa. Denna person blir genom sin stjärnstatus en förebild för de ungdomar som uppskattar hans musik.

Att han då hade varit en aktiv patriot kunde ej accepteras av den kosmopolitiska pressen. Att de sen hyllar "stjärnor" som öppet berättar och hyllar sitt drogbruk är en annan sak, uppenbarligen är det bättre att de för ungdomen mot knark och dekadens än sund svensk nationalism. Detta blev ännu klarare när man kunde se Ekbergs försök att släta över sitt förflutna. För att kunna fortsätta var han tvungen att avsvära sig alla gamla åsikter men även finna absurda motiveringar till sitt ansvarstagande. Han påstådd då att sina aktiva år var kantade av våld och droger, det var ett hemskt liv han levde som han ångrar. Droger användes dagligen.

Denna story räckte för att få medias käftar bort från hans strupe. De kunde acceptera en gammal knarkare som ungdomsförebild men inte en nationalist. Till historien hör att Ekberg var narkotikamotståndare och aldrig använt droger. Hans påståenden om dagligt narkotikabruk chockade minst sagt hans gamla vänner som han även delat bostad med och därmed haft daglig kontakt med. Anledningen till denna historia är att visa skillnaden hur fredliga nationalister behandlas av "svensk" press jämfört med den stenkastande vänstern. Ett lämpligt exempel att ställa mot Ekbergs historia är den om Anders Carlqvist och Anna-Lena Dunger. Detta sambopar har båda ett förflutet inom AFA och genom sina illegala aktioner haft kontakt med polismakten. Detta är dokumenterat men trots det har de kunnat avancera till "respektabla" journalister och media som anlitar dem för research skyddar deras kriminella förflutna.

Vi kommer i denna artikel ta upp en del våldsdåd som den kriminella vänstern och idag etablerade journalister har på sitt samvete. Detta är dock ej en heltäckande artikel. Beslutet att utöka det material som fanns med denna artikel togs strax innan publicering, därmed har ej någon fullständig redogörelse kunnat göras från research materialet. Vi tar upp en del fall som vi anser vara värda att nämna. Om det visar sig finnas ett behov av att göra uppföljare på denna artikel och fortsätta avslöjningen av banditvänstern kommer vi så att göra.



Den oheliga alliansen.
På bilden kan kopplingen mellan extrema vänstersekter skådas. Per-Åke Westerlund kan ses med en bunt med tidningar. Westerlund är redaktör för tidningen Offensiv vilket även är organ för Rättvisepartiet Socialisterna. Han samtalar med tidningen Ekologistens redaktör, Linus Brohult.
Brohult är dömd för grov uppvigling då han uppmanat till sabotage i sin tidning. Till höger kan AFA aktivisten Matthias Våg ses.
Våg har vid flera tillfällen varit aktiv och kartlagt patrioter. Längst ner i hörnet ses främlingen Ali Esbati, Ung Vänsters förbundsordförande.

Bilattentat
Banditvänstern har som vana att använda sig av metoden att attackera nationalisters fordon för att hindra den nationella kampen. I Helsingborg skar man ett år bland annat sönder däcken på ett antal fordon i samband med Adolf Hitlers födelsedag. Men framför allt brukar man bränna upp bilarna. Vi kommer ej göra en komplett lista på samtliga bilar som gått åt då det skulle ta upp en stor plats, vi tar därför upp några enstaka fall. En man i Stockholmsområdet vaknade en natt 1999 för att hans bil stod i lågor på gården. Trots att de ej orsakade någon skada, försäkringen täckte gott och väl kostnaden för bilen, så är det en obehaglig upplevelse för en småbarnfamilj.

Man stannade inte heller vid denna fega handling utan banditvänsterns handlingar fick även konsekvenser för helt oskyldiga grannar. I ett försök att krossa småbarnfamiljens fönstren hamnade deras stenar på våningen under. Där bodde bland annat en hjärtsjuk gamling som fick sig en minst sagt obehaglig chock när stenen krossade hans ruta. Som inte detta räckte gick man vidare med sina hotelser. En dag när paret öppnade dörren fann de en flaska brännbar vätska med en tillhörande lapp "Lägg ner er verksamhet eller vi eldar upp lägenheten". Någon hänsyn till parets två små spädbarn som också vistades i lägenheten verkade inte tas av dessa "demokrater".

Innan valet -98 genomfördes flera attacker, främst mot bilar, för att förhindra dåvarande Haninges Sverigedemokratiska avdelning, numera tillhörande Nationaldemokraterna, i sitt arbete. Bland annat blev numera Nationaldemokratiske partiledaren Anders Steens bil uppbränd. Dåvarande Sverigedemokratiska partiorganisatören, numera detsamma för Nationaldemokraterna, Tor Paulsson fick sina bildäck sönderskurna och bilen som vanligtvis fraktade hans barn sprejades ner med okvädningsord. Dåvarande Sverigedemokraten och tillika numera Nationaldemokraten Ralf Henning fick sina bildäck sönderskurna. I samband med denna kampanj där man även genomförde mindre våldsamma sabotage mot valrörelsen genomfördes även en feg misshandel.

Tor Paulsson och numera Nationaldemokratiska aktivisten Steve attackerades i en portuppgång när de spred flygblad för Sverigedemokraternas valkampanj. AFA aktivisten Andreas Runsö och tre andra vapendragare låg i bakhåll för dem och resultatet blev en del blodspillan. Men som vanligt lyckades de inkompetenta AFA aktivisterna inte med sitt mål då Sverigedemokraterna kammade hem två mandat i Haninge som numera tillhör Nationaldemokraterna.

Misshandel av gravida
I sin kamp för det "goda" är inga handlingar oförsvarbara verkar tyckas. När en före detta bandmedlem i ett patriotiskt rockband i Göteborg färdades hemåt med sina gravida sambo visade de röda sitt rätta jag. Ett stort gäng av främst Syndikalister attackerade mannen och hans gravida flickvän. Anfallarna tog ingen hänsyn till att hon var kvinna, inte ens att hon bar på ett barn i sin mage. En av de som attackerade paret var kvinna själv, Malin Hägglund. Hon skulle senare gripas i samband med en demonstration för Sverigedemokraterna i Jönköping där hon tillsammans med en manlig lokal förmåga misstänktes planera ett bombattentat mot tåget.

Vandalisering och mordbrand
1996 hade dåvarande organisationen Nationella Alliansen en kombinerad affär/kafé på bottenvåning i ett bostadshus vid St:Eriksplan, Stockholm. Stockholmsbaserade AFA genomförde där två attacker varav en kunde kräva åtskilliga oskyldiga offer. Vid den första attacken dök flertalet maskerade och beväpnade individer upp i skydd av mörkret. Med hjälp av bl.a. vässade armeringsjärn attackerade man skyltfönstrena och innan man tog till sin flykt slängdes smörsyra in, en syra som missfärgar metall, fräter sönder
CD skivor och skadar tyg, men framförallt luktar illa och är skadlig att inandas.

Vid den andra attacken anlade man en mordbrand med syfte att skada alternativt döda de vakter som fanns i lokalen. Lokalen hade två skyltfönstren. Den befintliga dörren fanns längst ifrån en trappa som var den lättaste vägen för attack och flykt. Närmast trappan fanns det en tidigare dörr som var igenbommad. I nattens mörker och med den feges pumpande hjärta trodde banditerna att de barrikaderade den riktiga dörren. I lokalen fanns det fyra vakter. Två av dem sov och två var vakna för att övervaka lokalen. Genom att smyga som små råttor kunde de täcka den gamla dörren med bildäck indränkta i brännbar vätska utan att några ljud uppkom.

Vakterna hörde inget av smygandet utan uppmärksammade dådet först då däcken tagit eld. Då hade de skyldiga redan tagit till flykt. Tack vare vakterna kunde elden släckas snabbt med endast minimala skador på den gamla dörrens virke samt värmeskador på de okrossbara glasen. Men genom att anlägga denna mordbrand äventyrade AFA:s ligister samtliga hyresgästers liv samt de i närstående hus då alla hus står sammankopplade, något som underlättar för elden att sprida sig. AFA var däremot av en annan åsikt. I ett brev till bland annat hyresvärden motiverade man sin attack med att elden var en kontrollerbar handling. När människor börjar tro sig kunna kontrollera vild eld, som slukar allt brännbart i sin väg, är det dags att besöka dårdoktorn. Tack vare de tjänstgörande vakterna slapp AFA:s vilseledda aktivister ha oskyldiga barnfamiljers liv på sina samveten.

Fallet Hübbinette

Tobias Hübbinette
Personen Tobias Hübbinette är värt ett särskilt intresse. Han började sin "karriär" inom AFA i Uppsala. Där genomförde han bland annat ett sabotage mot en lokal TV station. Han dömdes även för att ha hotat såväl nationalister som deras arbetsgivare, främst via brev. Han bedrev redan då research om nationella från en falsk adress dit han beställde stora mängder nationellt material, bland annat litteratur. Enligt uppgift uteslöts han från den lokala AFA avdelningen på grund av att han var för våldsam för deras smak. Senare skulle han stå som huvudmisstänkt för mordet på 16-årige patrioten Anders Gustavsson, ett mord som ännu inte är löst.

Han har ett förflutet inom flera tidningar. Han var medarbetare på tidningen Creol där han kom med en del märkliga uttalanden. Han har även varit skribent på anarkisttidningen Svart Press. Numera är han även redaktör för Adopterade Koreaners Förenings tidning Um & Yang. En redaktörs post som varit omtvistad är hans befattning på tidskriften eXpo, numera Svart-Vitt med eXpo. eXpo ger sken av sig att vara en så kallad "demokratisk" tidskrift, något som är en ren och skär lögn. Numera kan Stieg Larsson finnas i dess redaktion, en gammal kommunist och hur pass "demokratisk" den ideologin är nog alla medvetna om. Man har även haft Anders Carlqvist och Anna-Lena Dunger alias Peter Karlsson och Katarina Larsson som medarbetare.

Båda har ett förflutet inom AFA. Det var när patrioter avslöjade eXpos koppling med den sekteristiska våldspredikande miljön som man började förneka Tobias position. Man förnekade bestämt att Hübbinette var redaktör och hänvisade istället till Andreas Rosenlund. Detta var inget annat än lögn. Under denna tid hjälpte etablerad media detta banditorgan att publiceras i mer än en miljon exemplar. Att han har innehaft redaktörsposten är fastställt. Bland annat deltog han och kommunisten Anna-Lena Lodenius 1996 på en debatt arrangerad av Kurdo Baksis tidning Svart-Vitt. Debatten gällde patrioter och samlade en bunt med dårar. Där presenterades han som redaktör.

När han haft kontakt med journalister för eXpos räkning har han inte bara bekräftat sin redaktörsposition men dessutom på direkt förfrågan förnekat eXpos kontakt med AFA, trots sitt egna förflutna. När det var fastställt utan rimligt tvivel att han varit en av AFA:s mest våldsamma aktivister fanns det ingen annan väg för eXpo att gå än att rädda det som räddas kunde. En frontman fick träda fram och dementera Tobias position och även påpeka att han ångrar sitt förflutna, något som lär vara högst tvivelaktigt. Trots alla våldsdåd han har i bagaget är det inga problem att nå en respektabel position för denna individ. Han har bland annat jobbat med Bosse Schön med research till dennes bok "Svenskarna som stred för Hitler".

Han hade samma position i ett programarbete för TV 4 med samma namn. Denna tredelade dokumentär och boken bygger till stor del på den så kallade frivillige Harald Sundins berättelser. Det kom strax därefter fram att Sundin var en mytoman vars uppgifter omöjligt kunde stämma. Såpass dåligt var researcharbetet på denna bok och likaså dokumentären. Men trots att TV 4 visste att den var osann sände man den i repris. På förfrågan om varför man spred osanningar var det enda försvaret att "det kan lika väl ha hänt". TV 4 är dock inte den enda kanal som samarbetat med denna anarkistiska våldsverkare. TV 3 har genom bolaget Strix haft kontakt med mannen. Detta då han arbetat med researcher för programmet "Uppdrag Försvunnen". Tobias har även gjort sig känd på annat vis. Historikern och forskaren Helene Lööw har uppgett att hon vid ett tillfälle haft kontakt med Tobias och Anders Carlqvist, enligt henne hade de då bettet sig på ett synnerligen hotfullt sätt. Huruvida dessa uppgifter är sanna är självklart svåra att verifiera men uppgifterna har lämnats från Lööw själv till en patriot, om hon sen står för det är en annan fråga.

Fallet Fager
Under -98 publicerade Aftonbladet artiklar om en påstådd "terrorgrupp". Mannen bakom dessa löpsedel och artiklar var den unge Christoffer Fager. Artiklarna väckte en hel del uppmärksamhet men under polisens utredning framkom det att kontentan av artiklarna, två bilder föreställande maskerade personer utanför polisen Clas Cassels villa och Pascalidou och Alonzos lägenhetsdörr, var till stor del arrangerade tack vare Fagers erbjudande om pengar. Den så kallade "terrororganisationen" visade sig vara ett initiativ av ett par skolungdomar och ej av de som utpekades av Aftonbladet med namn och bild som ledare. Det intressanta med historien är bland annat att Fager förekommit i våldsamma

AFA-demonstrationer.

Han är även dömd för bland annat vapenbrott. Dessutom var Aftonbladets chefredaktör, Anders Gerdin , medveten om att hans skribent ljög. Trots detta stod han vid rättegången och domderade att det tillhörde den nationella ideologin att ljuga och att hans undersåte var oskyldig. När sen Fager kröp till korset efter rättegångarna och erkände en del av lögnerna offentligt, vilka inte var helt okända för Gerdin, så fick han bära hundhuvud och säga upp sig. Fager har trots detta kunnat arbeta vidare som journalist fast på ett herrmagazine. Det intressanta är att när Fager fick gå fick hans uppgiftslämnare, Carlqvist och Dunger, fortsätta sitt arbete för Aftonbladet trots parets våldsamma förflutna.

Attacken mot Faurisson
Då vi kommit in på Aftonbladets medarbetare kan vi likväl fortsätta. Den 22 maj -93 skulle den franske professorn Robert Faurisson hålla ett föredrag i Dalen utanför Stockholm. På plats kunde bland annat två nuvarande medarbetare till Aftonbladet finnas. De var ej där av journalistiskt intresse utan med syfte att genom användning av våld förhindra Faurisson att tala till de som samlats. Den ene av dem var Mats Deland, numera regelbunden skribent på Aftonbladets kultursidor. Den andre av dem var ingen mindre än den ökände Anders Carlqvist alias Peter Karlsson , numera regelbunden anlitad "researcharbetare" av bland annat Aftonbladet men även av Expressen.

Hans arbete är dock inget annat än ett finare ord för det som är illegal registrering av politiskt oliktänkande. Väl på plats upprättades en anmälan mot de båda för en attack mot en polisman. Genom dessa "journalisters" och deras anhangs våld förhindrades professorn att hålla sitt föredrag. Här ses det klart och tydligt hur banditvänstern avancerat från att kasta gatsten och använda pöbelvåld, i syfte att tysta ner nationellas rätt att tala, till att ta maktpositioner inom etablerad media för att där arbeta med lögnen som vapen.

Attacken mot Sverigedemokraterna

Mathias Våg vid en demonstration på Sergelstorg den 18/8 2001
1995 hade Sverigedemokraterna samlats på Scandic Hotel i Norrköping för ett årsmöte. Händelseförloppet visar hur AFA, eXpo och etablerade Sverigefientliga partier samarbetar. Innan mötet började upptäcktes en man som genom en videokamera kartlade alla deltagarna. Mannen avivisiterades för identifikation och fick även sina videoband beslagtagna av patrioter. Mannen hette Mathias Flyckt och var bland annat engagerad i SSU. Samtidigt antecknade AFA aktivister vilka fordon som fanns på parkeringsplatsen, märke, modell, registreringsnummer, färg, speciella känningstecken typ rostfläckar m.m. Bland dessa kunde personer som Magnus Hörnquist och Mathias Våg finnas.

I en annan bil fanns Tobias Hübbinette med flera. De var även där för att kartlägga deltagarna. Hörnquist och Våg hade dock en större mission än att bara kartlägga bilar. De hade hyrt en minibuss och färdats från Stockholm. När mötet var igång tog de sig uppför en slätt mot hotellet från en parkeringsplats där deras flyktfordon, minibussen, var parkerad. Då hade de möteslokalens fönstren alldeles framför sig där årsmötet pågick. När de avancera mot fönstrena, som för dem var placerade längs med marken men vid taket i lokalen, upptäcktes de av en mötesdeltagare. Vid åsynen av de ca 10 maskerade våldsverkarna varnade han de övriga deltagarna med ropet "Nu kommer de".

Strax efter flög den ena rutan in efter den andra, forcerade av stora stenar. Deltagarna började ta sig ut från lokalen och färgburkar och ammoniak slängdes in. Några deltagare stormade ut för att möta de fega krakarna men de tog snabbt till flykt. Ingen dömdes för dådet trots flertalet förhördes. Bland annat AFA aktivisterna från Stockholm som Hübbinette med sällskap. Överfallet är även ännu ett exempel på hur banditvänsterns försök att stoppa den nationella kampen med blodutgjutelse och förstörelse så fatalt misslyckas. Som vanligt drabbades oskyldiga av deras löjliga låtsasterrorism, i detta fall hotellet, medan de misslyckades med sitt syfte. Mötet fortsatte en kvart senare i nya lokaler men en ännu större kampglöd och starkare sammanhållning.

Attacker mot enskilda individer
Som en del i sin verksamhet existerar attacker mot enskilda personer. Vi kommer här ta upp några exemplen på hur det går till. I Huskvarna tog sig cirka sju personer in i en lägenhet tillhörande två nationella bröder. De hade båda gått till arbetet vid tiden för attacken men en 17-årig bekant som sovit över fanns kvar i lägenheten. De maskerade och beväpnade AFA aktivister överröste ynglingen med slag av sina påkar. Resultatet blev bland annat ett krossat knä och avslaget lårben. Ynglingen lyckades som tur var kontakta ambulans innan han förpassades till medvetslöshet. Ytterligare mindre skador tillfogades även. 1999 genomfördes en attack mot en patriot i Stockholmsförorten Haninge.

Mannen skulle vid 7-tiden på morgonen bege sig till arbetet. När han kom ner i porten attackerades han av tre män som även spärrat för portdörren. De var bland annat beväpnade med en påk där en spik slagits igenom. Denna tillfogade mannen skador i huvudet som krävde sex stygn. Ytterligare mindre skador uppkom. Innan attacken hade AFA aktivisten Andreas Runsö observerats spana på mannen. Han misstänks även ha varit en av de deltagande angriparna. Han misstänks också för att varit delaktig i en annan personattack i Haninge några år tidigare. Då trängde sig fyra män in i en lägenhet beväpnade med järnrör och attackerade den obeväpnade lägenhetsinnehavaren.


Peter Lahti från Rättvisepartiet Socialisterna vid Vänsterpartiets 1 maj demonstration vid medborgarplatsen 2001Det är dock inte bara AFA aktivister som är frontspetsen vid dessa aktioner. Vid attacken i Huskvarna misstänks Clas Gerleman varit delaktig. Han har även attackerat Sverigedemokrater vid ett av deras möten. Denna person har ett förflutet inom Grön Ungdom. Vid en attack i Göteborg där man inväntade en person och attackerade denne med slag av påkar, främst mot knäskålar och armbågar, så var aktivister från Rättvisepartiet Socialisterna ansvariga.

Detta är bara en bråkdel av de dåd avgrundsfolket är skyldiga till. Men visar att de, trots svårigheter att nå sitt mål, är beredda att ta till handlingar som ofta drabbar oskyldiga men även de patrioter som är deras mål. Kopplingar mellan vänsterns blinda våld och etablerade tidningar och TV kanaler visas klart. Det förklarar, liksom det faktum att stenkastarnas och ockupanternas föräldrar styr politiska ämbeten och är journalister, varför avgrundsvänstern klarar sig från etablerad medias "granskning".

Redaktionen